De som inte är intresserade av mina avföringsproblem kan ju sluta läsa nu...

Trots kli, katrinplommonjuice och Microlax får jag inte ut skiten! Kan inte låta bli att fundera över läkaren som skrev ut Citodonet.. Vi var ju överens om att mina smärtproblem troligen berodde ganska mkt på den tröga magen och då skriver hon ut Citodon som har förstoppning som vanlig biverkan!? Nu har jag iaf pratat med avdelningen och fått tillåtelse att ta Diklofenak istället.

Har sovit ganska mycket idag, var väl trött efter gårdagen gissar jag.

Idag har det varit fullt ös, hela dagen. Fick skjuts av Helena (Tack för skjutsen!) ner till Alunda för att hämta min bil hos mamma. Hann precis komma hem så dök Lotta upp med hundar och ungar och lämnade tillbaka Hezzy och Arrak, jättetrevligt besök! Och nu ikväll har jag varit med Johanna på VIP-invigning av Roslagens Djur-Elit. Snittar, bubbeldricka, tipspromenad och sånt. Kanonfina lokaler, bla plats för inomhushundkurser!

Behöver jag säga att jag är totalt slutkörd?

Har också vägt mig idag:

Inskrivning 29/11: 121kg

3/11: 119 kg

6/11 (idag) : 116 kg

Många frågar mig om vad min målvikt är, och jag kan aldrig komma med något vettigt svar. Jag, som varit överviktig nästan så länge jag kan minnas har väldigt svårt att avgöra nu, vid vilken siffra jag kommer att må som bäst, fysiskt och psykiskt. Målet med operationen är ju att JAG ska må bra, inte att jag ska vara idealisk enligt matematiska tabeller..

Samtidigt som jag tycker det är vansinne med målvikt så inser ju även jag vitsen med att ha ett konkret mål. Så... jag har satt en slutmålvikt på 70 kg. Då hamnar jag i övre idealområdet på BMI-skalan och det kan nog vara vettigt (sedan kan ju naturligtvis denna slutmålvikt komma att ändras till 65 kg eller 80 eller kanske 75). Första delmålet blir iaf 99 kg, och när jag kommer dit ska det belönas på något lämpligt sätt  Nästa delmål blir nog "när jag kommer i syrrans Replayjeans (stavas märket så?)", och det ska firas med att syster yster bjuder mig på en kryssning. Väldigt smart av henne iaf att bjuda en GBP-opererad på kryssning, jag lär ju vara ganska billig i drift sas...

Imorse vaknade jag liggandes på sida. Har efter operationen haft alldeles för ont för att ligga på sida, men imorse funkade det! Blev så glad att jag gick upp då före 6 för att käka lite frukost och gå en liten promenad.

Lite siffror:

Längd: 168 cm

Vikt vid inskrivning på sjukh 29/11: 121 kg

Vikt vid utskrivning 3/11: 119 kg

Idag har jag fått massor av hjälp från familj och vänner, hur ska jag nånsin kunna tacka? Ni får ta och operera er så jag kan hjälpa er lite!  Och för att inte tala om Bennebofamiljen som hjälper mig med hundarna, helt fantastiskt och guld värt för mig!

Jag har fortfarande ganska ont men det känns nog lite bättre idag än det gjorde igår, framförallt är jag piggare. Agrafferna på magen har börjat klia så smått, men även det ser jag som ett gott tecken på att läkningen går åt rätt håll. Lite svårt är det med maten faktiskt, det är jobbigt att fokusera på bra mat typ varannan timma när man har så jävla ont. Det blir mest knäckemackor med massa pålägg, fil och yoghurt. Ska lägga mer energi på detta så fort jag mår lite bättre. Fått leverans av både Microlax, katrinplommonjuice och Kruskakli så magen är nog snart i form!

Nu ska jag dricka lite te och sedan sprutan och i säng.

När man opereras så stiger tydligen infektionsvärdet i kroppen för att sedan vända och gå ner igen. Blodprover och temp tas medjämna mellanrum för att hålla koll på detta och de vill att man stannar tills kurvan dalar nedåt igen. Mitt infektionsvärde hade fortfarande inte vänt, men om morgonens prover visade nedgång så skulle jag eventuellt få åka hem... Det var glädjande när jag framåt eftermiddagen fick veta att mina värden gått ner och att jag skulle få åka hem!

Blev hämtad av mamma sent på eftermiddagen och fick (efter en shoppingrunda på Apoteket) äntligen komma hem till mitt lilla hus igen. Jag svimmade nästan av smärtorna efter bilresan (en ordentlig dos smärtstillande till op-patienter precis före hemgång skulle nog vara en bra idé), huset var iskallt, cigarretterna nästan slut och katterna hade kissat ner min säng för att hämnas min långa bortavaro... Men jäklar så skönt ändå att komma hem!! Min sista energi gick till att elda en ordentlig brasa i kakelugnen.

Precis innan sänggång tog jag min Klexanespruta (blodförtunnande som ska tas dagligen 14 dagar efter operation) alldeles själv och det gick ju jättebra.

Tog en funderare och kom fram till att det onda kanske kunde ha med gaser och bajserier att göra.. Pratade med sjuksköterskan som höll med mig och kom in med 200ml katrinplommonjuice... Juicen satte fart på maskineriet och efter ett x antal toalettbesök kände jag mig nästan som en ny människa! Tanken på attåka hem på tisdagen kändes inte alls så främmande längre. Talade också om för läkaren på ronden att jag behöver starkare grejor än Alvedon och fick då Citodon ordinerat. Det finns hopp om livet!

Värsta dagen, helt klart! Jag hade skitont, och personalen kommer tassandes med Alvedon...?! Tur jag var så utslagen av smärtorna, annars hade hon nog fått den satans Alvedonsuppjäveln uppkörd i näsan... En helvetesdag som aldri ville ta slut...Jag fick börja äta sjukhusets äckelpäckelsoppa där man varken på lukt smak eller konsistens ens kan gissa sig till vad det är för soppa... Kyckling? Grönsaks? Sparris? Kanske räksoppa?? Ingen vet...