Bortsett från dessa lyxproblem mår jag nästan oförskämt bra :)

Har avklarat dietistbesöket utan allt för mkt pekpinnar och det känns ju bra.

Vågen har jag nästan slutat ställa mig på, den visar så jäkla mysko hela tiden så jag litar inte riktigt på den. Jag lyssnar istället på alla de som säger att jag blir smalare   

Har mätt med måttband runt midjan iaf och där rasar centimetrarna!

Så bra som jag mår nu vetefan om jag mått någonsin tidigare som vuxen. Skolan är skitrolig, jag blir pigg av träningen och så viktnedgången då förstås.

Nu ser till och med jag att det blivit lite skillnad   

Jag mår iaf bra och kan äta det mesta, fast inte så mkt. Har provat att dricka alkohol och det gick också bra.

Fick HM-katalogen och har ägnat flera dagar åt att titta på kläder jag vill ha sedan, när jag gått ner mera. Mest är det klänningar jag tittar på, det är väl den typ av klädesplagg jag varit mest rädd att sätta på mig.

Själv ser jag inte att jag blivit mindre, jag tycker jag ser exakt likadan ut när jag tittar i spegeln. Tur iaf att jag märker på kläderna att de hänger.. Då och då provar jag kläder som tidigare varit alldeles för små, det är kul när man plötsligt kan ha de där urväxta plaggen!

Jag äter i princip samma sak som alla andra, fast inte lika mkt. Idag blev det en liten bit pizza till lunch, men jag ska erkänna att ägget på pizzan var godast.

Jag har inte alls samma ork som förr och att dra ungarna i pulka är vansinnigt tungt. Tyvärr försvinner ju även muskler när vikten rasar. Det kan avhjälpas en del genom proteinrik kost och att röra på sig, men helt kan det inte undvikas.

Till och med mamma, som ser mig så gott som dagligen, har börjat se att jag minskat. Har kunnat börja så smått med det roliga att testa kläder man för länge sedan vuxit ur... Apropå kläder så ser jag nog ut som vanligt på kroppen eftersom jag numera bylsar på mig långkalsonger, raggisar, fleecetröja under jackan etc.. Det ÄR ett jäkla frysande numera! Jag sover till och med i nattlinne, långisar och strumpor - supersexigt!   

Ätandet går bra, riktigt bra sedan jag började köpa lite barnmatsburkar... förjäkla smidig mat! Har börjat dricka lite kaffe igen, men blir en aning speedad av koffeinet   

Ibland undrar jag om de tog gallan när de ändå var och rotade, för några gallbesvär har jag inte känt av alls sedan operationen.

Allt såg iaf fint ut och jag mår bra, så det blev ett kort besök på sjukhuset. Sköterskan tyckte jag hade gått ner mkt, men det är nog för att jag hade så ont i början.

Har faktiskt köpt några barnmatsburkar som är väldigt smidiga till lunch, det är ungefär vad jag får i mig vid en måltid. Portionsmat för vuxna är alldeles för stor mängd.

Har så smått börjat märka i kroppen att jag gått ner, bl.a så behöver jag inte längre förlängningsflärpen till BHn. Jag äter fortfarande lite för lite, men det blir allt bättre. Ibland glömmer man liksom bort att man ska äta också... Är sjukt less på knäckemackor nu och äter mest mjukt bröd trots att jag då blir trött och matt, ska försöka hitta ngt gott mjukt bröd som min kropp också gillar.

Det är iaf väldigt ekonomiskt att äta lite! Jag, Emil och Ella brukar ibland dela på en färdigrätt till middag och det räcker alldeles perfekt till oss tre (Emil & Ella äter mest).

Har nästan inte ont alls längre och det är jätteskönt! Är dock ganska trött och fryser JÄMT!

Ätandet funkar allt bättre och nu blir det inte så mkt knäckemackor längre. Smärtan är också betydligt bättre och det är skönt! Igår packade jag in mig i bilen och åkte till unghundens uppfödare för att titta på lite hundträning och umgås lite och det gick ju jättebra.

Många är nyfikna på hur mkt mat jag får i mig vid en måltid och det är ungefär 4-5 köttbullar och en halv liten potatis. Jämfört med de 15-20 köttbullar jag åt förut så är det stor skillnad!

Tog förövrigt "svinsprutan" igår efter ca 1.5 timmes köande med ungarna. Har lite ont i armen och i huvudet idag, men det blev bättre av Ipren. Dotrastackarn är hemma från skolan, också huvudvärk och allmän sjukdomskänsla i kroppen.

Har iaf vägt mig idag och väger nu: 114.8 kg.

Har fått sova riktigt ordentligt hela natten inatt och vaknade inte förrän efter 7, jag som vaknat vid 5 varje morgon efter operationen.

Ätandet funkar betydligt bättre nu och jag är snart uppe i rekommenderat antal måltider/dag. Vägde mig igår och hade GÅTT UPP 1 kg... Ska väga mig igen imorgom så det får gå en vecka mellan vägningarna.

Nu är mamma här och möblerar lite i mitt lilla hus, jag kan ju varken böja mig eller lyfta.

Har inte vägt mig på några dagar men jag känner i kroppen att jag tappat fler kilon, inte så konstigt när jag mått så dåligt.. droppdiet är effektivt! Det är svårt att äta ordentligt när man har så ont.

Under eftermiddagen blev det mer provtagning och ävet CT-röntgen av magen. Allt såg jättefint ut och man kunde konstatera att mina buknerver fått någon skada och löpt amok totalt. Nervsmärtor är ofarliga men jag har nog aldrig upplevt ngt värre. Det kändes som om jag fått brännskador (typ köttsår) på ett område på magen.

Kirurgen kom senare på kvällen och sprutade in massor av lokalbedövning och det funkade faktiskt riktigt bra!

Förhoppningsvis kommer detta inte tillbaka igen, men om det gör det så borde det ge med sig av lokalbedövning som jag kan få på vårdcentralen.

Ringde avdelningen och bad om hjälp och blev hänvisad till sjukvårdsrådgivningen...

Trots kli, katrinplommonjuice och Microlax får jag inte ut skiten! Kan inte låta bli att fundera över läkaren som skrev ut Citodonet.. Vi var ju överens om att mina smärtproblem troligen berodde ganska mkt på den tröga magen och då skriver hon ut Citodon som har förstoppning som vanlig biverkan!? Nu har jag iaf pratat med avdelningen och fått tillåtelse att ta Diklofenak istället.

Har sovit ganska mycket idag, var väl trött efter gårdagen gissar jag.

Behöver jag säga att jag är totalt slutkörd?

Har också vägt mig idag:

Inskrivning 29/11: 121kg

3/11: 119 kg

6/11 (idag) : 116 kg

Samtidigt som jag tycker det är vansinne med målvikt så inser ju även jag vitsen med att ha ett konkret mål. Så... jag har satt en slutmålvikt på 70 kg. Då hamnar jag i övre idealområdet på BMI-skalan och det kan nog vara vettigt (sedan kan ju naturligtvis denna slutmålvikt komma att ändras till 65 kg eller 80 eller kanske 75). Första delmålet blir iaf 99 kg, och när jag kommer dit ska det belönas på något lämpligt sätt  Nästa delmål blir nog "när jag kommer i syrrans Replayjeans (stavas märket så?)", och det ska firas med att syster yster bjuder mig på en kryssning. Väldigt smart av henne iaf att bjuda en GBP-opererad på kryssning, jag lär ju vara ganska billig i drift sas...

Lite siffror:

Längd: 168 cm

Vikt vid inskrivning på sjukh 29/11: 121 kg

Vikt vid utskrivning 3/11: 119 kg